Utbytesstudent Virginia

Lindsey och jag upptäckte min fantastiska webbcamera

Idag så postade en av de tjejerna som jag åkte till New York med att vi har varit I USA I 139 dagar samt att vi/hon åker hem om 139 dagar. Det betyder alltså att jag varit här exakt halva min tid och det är så känsloladdat alltihop. För tiden går för fort, men ändå långsamt. Jag är så rädd för att missa något jag vill passa på att uppleva, men jag vet liksom inte vad jag har på min bucket-list. Alla saker som man är sugen på att göra, måste göras innan det är försent. Jag blir oftast ångestfylld av att ens tänka framåt, så jag försöker fokusera på nuet, dag för dag. Jag vill inte låta en vanlig dag med massor av smådetaljer gå förlorad, så därmed har jag kommit till skott med att skriva dagbok varje dag. Det känns bra att reflektera och skriva av sig eventuella känslostormar.

Mycket är på gång i skolan just nu, vi har spirit week denna vecka och homecoming basketball game på fredag. Vi har dresscode-dagar, så idag strosade majoriteten av oss runt i pyjamas i skolan och imorgon så ska vi vara superhjältar.

Jag har återigen börjat med indoor track eftersom knät känns relativt bra. Jag kände för att testa på något nytt och har alltså gått med i sprintgruppen. De springer distanser mellan 100-400 meter och träningarna går mer ut på att sprinta, vila, sprinta, vila osv. Cross Country var mest jogg/spring under 60-90 min non-stop pass. Jag är helt klart bättre på längre distanser, men jag bryr mig faktiskt inte om att vara bäst. Jag tycker om människorna i sprintgruppen och dessutom vill jag komma i form till tennissäsongen som börjar snart.

Nästa vecka så har vi midterm exams i alla ämnen, vilket betyder att jag måste förbereda mig i alla ämnen tills dess. Det ska väl gå bra och jag blir inte förkrossad om jag inte får straight A's i allt. Jag är väl mest oroad över min Algebra 2 class som är så grymt mycket och som jag förmodligen sänker mig i.